Chapter 9

Kapitel nio är här :)
Tänkte bara informera om att jag blir borta onsdag-söndag (åker till finland på träningsläger)... Om jag hinner skriva nån del till innan jag far lägger jag dem på autogrejj (om jag kan lista ut hur man gör vill säga xD)...
Annars var det väl inte så mkt egentligen... Ingen svarade på om Rebeckas synvinkel var godkänd, så jag tog det som att det gick bra (a) :P
Ni får hemskt gärna lämna en liten kommentar. Konstruktiv kritik är väldigt uppskattad, men allt gör mig glad ^w^ 
Bye




DIN SJÄL TILLHÖR MIG del 9



Rebecka vandrade omkring i huset. John satt på en av pinnstolarna vid köksbordet. Den senaste kvarten hade han oupphörligt stirrat på klockan, ryckt till varje gång minutvisaren hoppade ett steg. Hon var seriöst oroad för honom. Allt eftersom att dagarna gick verkade han bli allt mer ofokuserad, förvirrad. Ofta satt han och mumlade om att han inte förstod något, och titt som tätt kom hon på honom med att glo håglöst ut genom något fönster med pannan i djupa veck.

"John..." Hon stod inte ut längre, var helt enkelt tvungen att lägga armarna om honom. Han såg så rädd ut, så sårbar. ”What's wrong?”

Edward was supposed to call when he got back. He promised to be back in less then two hours.” Han släppte inte klockan med blicken en enda sekund. ”It's two hours sixteen minutes and twenty-three seconds now. Twenty-four, twenty-five, twenty-six...”

”God John, relax! He probably just forgot.

Edward wouldn't forget that kind of things. He wouldn't forget me.”

Rebecka suckade djupt och backade ett par steg, bara för att plocka upp den bärbara telefonen. Hon la den på bordet framför honom med ett smäll (låtsades att det var med mening) och nickade uppmanande åt honom.

”Call him.”

John släppte äntligen klockan med blicken och vred huvudet mot henne istället. Rebecka hajjade till, rädslan i hans blick var så påtaglig, så obehagligt, obehagligt uppgiven.

”I can't”

Hon kunde inte låta bli att himla med ögonen. ”Yes you can, the phone is right in front of you, stupid.”

När han efter en lång, tyst paus talade igen lät han extremt ynklig, vilket fick henne att hajja till igen. Än en gång insåg hon hur starkt bandet mellan tvillingarna var, hur mycket John hela tiden oroade sig för sin bror, hur mycket det grämde honom att de inte var, inte kunde vara, tillsammans lika mycket som vanligt.

What if he don't answer?” Där var den igen, smärtan, skräcken.

He will”

You don't know that.”

Rebecka rös inombords, men vägrade låta pojkvännen veta om det. ”Well, if you don't call, I will.”

No!” Hans hand slöt sig kring telefonen ögonblicket innan hennes fingrar skulle greppa kring den, och hon kunde inte låta bli att le. I smyg förstås, hon försökte fortfarande dölja sina svängande känslor för John.

Den blonde pojken hon tyckte så mycket om reste sig tvärt och slog fort numret. Han vankade rastlöst fram och tillbaka, och för varje signal som gick fram blev han allt vitare i ansiktet.

 

”Thank God, you're alright!”

Rebecka upptäckte inte att hon hållit andan förrän hon pustade ut av lättnad. Hjärtat bultade hårt i bröstet, och hon insåg att hon varit livrädd för att något faktiskt skulle ha hänt, på riktigt. John fortsatte, i det där tempot som var så högt att hon ibland hade svårt urskilja orden.

God, I was like, so worried, like full on scared, and... You forgot?

Chocken då tonläget gick från oroat till fullkomligt förbannat släppte ögonblicket efter att den slagit till. Hon slog snabbt igen munnen för att inte avslöja sig.

You forgot to call? What the hell! I've been scared to death, like totally convinced that some weirdo had taken you away again! No. No! SHUT UP AND LISTEN TO ME!

Rebecka tog ett par snabba steg framåt och la handen på Johns ena axel. Han bevärdigade henne inte ens en blick, skakade bara av sig hennes hand och vred kroppen bort från henne.

I DO NOT CARE! You promised. And you know...” Hans panna rynkades av irritation då personen på andra sidan luren avbröt honom. ”No, you know how I'm feeling about this!”

 

Samtalet fortgick inte länge. Strax la John på luren – Rebecka hann inte avgöra om han sa hejdå, klickade tvillingen eller om det var John som blev klickad – och placerade åter sig själv på köksstolen. Rebecka tvekade ett ögonblick, men drog sedan fram en likadan stol och slog sig ned bredvid honom. Hon omfamnade honom ömt, lutade huvudet mot hans.

What happened? Are you okay?”

John skakade sakta på huvudet.

It's all crap. Everything is just crap.


Kommentarer
Hanna sa:

OMIIIIGGGOOOSSSHHHH WHATS GONNA HAPPPEN? ;O

2011-10-04 @ 14:23:19
URL: http://hanwil.blogg.se/
Ida sa:

OMG , det där var såååå bra :ooooooo

2011-10-04 @ 15:14:00
URL: http://allaboutnovels.blogg.se/
:D sa:

Herregud!! Spännande!

2011-10-04 @ 15:29:25
Alice sa:

Jätte-super-duper-mega bra XD jag tycker synd om både John och Edward, speciellt Edward.... x)

2011-10-04 @ 15:41:35
Ebba<3 sa:

Hej ville bara säga att du är heeelt fantastisk som skriver! Har följt några sånna här bloggar men dom slutar bara blogga när dom är helt inne i berättelsen men du fortsätter och det gör mig så otroligt glad och du är ju typ helt sjukt bra på att skriva!!! Man blir helt fängslad på en gång! snälla fortsätta skriva för du är så otroligt duktig!! Kram <3

2011-10-04 @ 16:11:31
URL: http://aboutmylife.devote.se/
Alva sa:

Jätte bra! :) Hoppas du hinner göra fler delar innan du åker för annars blir jag lite ledsen :( Skriv mer! =:D

2011-10-04 @ 18:05:55
Ebba<3 sa:

Jag tycker verlkigen du ska fortsätta! Du är så bara^^

Tack tack tack för att du tar dig tid och fortsätter skriva! <3 Och tack för att du kollade min blogg :D <3

2011-10-04 @ 19:33:44
URL: http://aboutmylife.devote.se/
joahnna sa:

Gud så sjukt bra det här delen var!! Blir verkligen jätte avundsjuk på Rebecca fast det bara är en påhittad person.. Längtar redan efter nästa del!! du är bäst, jedhugs =:)

2011-10-04 @ 21:05:13

Hejsan! Du har hittat till en fanfiction-blogg om våra älskade tvillingar JOHN & EDWARD Grimes, aka JEDWARD. Här finns noveller skrivna ur alla möjliga vinklar, följetonger och korta, glada och sorgsna. Om ni vill kopiera något; gör det! Men länka tillbaka, och låt mig veta ;-)

Ni får hemskt gärna lämna en kommentar innan ni går <3

JEDHUGS & JEDKISSES



Ditt namn?
Spara uppgifter?

E-postadress (kommer inte att synas i kommentarsfältet)

Fyll gärna i din bloggadress (så att jag kan svara på din kommentar):

Vad har du på hjärtat? :)

Trackback
RSS 2.0