Här kommer andra delen för idag :)
... och jag har fortfarande inte orkat börja plugga... Det får helt enkelt bli i morgon, pallar verkligen inte Oo'
Jaja, så jag kanske fortsätter att jävlas lite med er, men det var i alla fall hit jag hade tänkt mig att del elva skulle sträcka sig (det blev ju som sagt mycket mer, men what ever :P)
Nu är jag dock påväg tillbaka till lägenheten (utan att ha pluggad, fu)

DIN SJÄL TILLHÖR MIG del 13

Visst, de slogs ofta i vanliga fall, men inte på det sättet. Inte med full kraft, inte helt utan förvarning, aldrig på allvar. Och Edward bara stod där, med munnen halvöppen, ögonen flackande. Han verkade lika chockad som John var.

”John, John I'm so sor...”

”Oh shut up!” Blodsmaken spred sig i munnen, läppen var öm där han bitit sig. Tvillingen knep ihop käkarna, och så kunde John läsa varenda tanke som gick igenom broderns huvud igen. Han såg rädslan, ångesten, smärtan. Men också ilskan och det som fått hans hand att slå sin bror, sin egen bror.

John stötte hårt axeln mot Edwards då han passerade i riktning mot sin säng. Han greppade täcket och kudden och tog sedan sikte på dörren.

”I'm so sorry, I don't know what happened, and...”

”Fuck off.” Han reflekterade inte över att han svor, inte över att han på fullt allvar bad sin älskade bror att dra åt helvete. Han brydde sig inte om tårarna som skymtade i broderns ögon, vägrade släppta fram några andra känslor är ilskan. Dörren slog igen bakom honom med en hård smäll.

Ut ur föräldrarnas sovrum kom hans far.

”Is everything alright? I heard yelling and... John, you're bleeding!”

John torkade irriterat bort blodet från läpparna med handryggen.

”Yeah I know. And I'm going to sleep downstairs tonight. Edward's a total jackass.”

Hans pappa tittade oroligt på honom. I bakgrunden hördes mammans undrande röst, som frågade om något var fel. John den äldre* viftade avvärjande till henne, släppte inte sin son med blicken.

“Are you okay?”

”I'm fine, just completely pissed off.”

”Why where... Why are you fighting?”

”I'm actually serious okay, I don't know.” John den yngre kliade sig i bakhuvudet, och svor till då det resulterade i att han tappade kudden. Än var han för arg för att bry sig om språket, han som inte ens kunde säga popbitch.com i vanliga fall.

Hans far suckade djupt och skakade på huvudet, kunde för allt i världen inte förstå hur detta kunnat ske.

Ofta fann han sin yngste son själv i något hörn av huset, stirrande in i väggen, bara väntandes på att tvillingen skulle komma hem. '

Ofta fann han den mellersta av sina söner mumlande om att allting var upp och ner, att han inte visste hur han skulle göra för att allt skulle bli bra.

Inte alltför sällan fann han sin äldste son sittande tyst, lyssnandes efter de inte alltför ovanliga bråk som numera pågick emellan tvillingarna.

”John, what happened between you two?”

”Edward happened” John muttrade för sig själv, men fortsatte sedan:

”I don't know, okay? It's crap, everything! I don't know how to fix it. Now I'm going to bed, sofa, whatever. Goodnight.”

”You don't want...?”

”No.”

Ännu en djup suck. ”Goodnight then.”

John nickade bara till svar, och vandrade sedan nedför trappen.

Han var inte säker på vad som hände, och ville kanske inte veta egentligen. Hundarna kikade nyfiket på honom då han passerade, Lassie och Armani kom travande efter honom.

När John lagt sig tillrätta på mage i soffan slöt han ögonen och försökte låta bli att tänka. Mjuka tassar klättrade över honom. Katthonan rullade ihop sig på hans rygg, beageln buffade försiktigt på honom från sin plats på golvet. Han lät ena handen hänga över kanten, kände hennes varma tunga svepa mellan fingrarna ett par gånger och kliade henne sedan i pannan.

En darrande utandning undslapp honom. Han knep ihop ögonen hårt för att inte släppa fram tårarna, gråten fick det att stocka sig i halsen. Han ville inte bråka med Edward, han mådde aldrig lika dåligt som när de var osams (den gång brodern blivit kidnappad räknades inte, den var helt enkelt utanför alla sorters skalor).

Många timmar senare somnade han, till kattens kurrande och hundens tunga andetag.

*Deras pappa heter också John, visst vet ni det?