Part 9

Här kommer del nio! Det blev typ fortsättning förljer-stil, men asså, antar att ni vill ha nått att läsa, och jag MÅSTE dra NU xD
Tack och hej, kommentera gärna <3



UTAN DIG del 9

John andades ut i en darrande suck. Han satt på golvet i skräddarställning, med ryggen mot sängkanten. Huvudet vilade i händerna och armbågarna var stödda på hans knän. Han frös, åh vad han frös. Känslan ville inte ge med sig, och han visste så väl vad den betydde. Edward behövde honom, men John hade ingen aning om var tvillingen var.

Nerifrån kunde han höra röster. Han visste precis vad de pratade om, vem de pratade om. Men det var inte Edward samtalet rörde, som det borde ha gjort, utan han själv.

”He hasn’t eaten in three days!” Moderns röst var fylld av oro. Det dova mumlet då hans far svarade kunde han inte tyda, men han antog att det var något tröstande.

 

John hade vaknat tre dagar tidigare av att den där hemska kylan spred sig nedför hans ryggrad. Han hade vetat redan innan han tittat efter att Edward inte skulle vara i sängen bredvid, och då han hittat lappen om att brodern stuckit och sprungit… Paniken hade nästan ätit upp honom inifrån.

När han tagit sig nedför trappen hade han funnit Kevin sittande vid köksbordet.

”He… You ok?”

John ignorerade frågan, eller, egentligen hörde han den inte ens. ”Where’s Edward?”

”He went out for a run. You should know, he left you a note.”

Det hängde ett stort frågetecken i luften. John hade försökt komma på något sätt att förklara för Kevin vad han visste, kände.

”They’ve done something to him.” Det förvånade honom att brodern allt hörde vad han sa. Orden blev mer en kvävd viskning än något förståeligt.

”What? No, you’re being paranoid, John. He won’t be back until nine o’clock; it’s almost half an hour till then.” Kevin hade slängt en oroad blick på klockan, och John visste, att han visste, att John brukade ha rätt när det gällde Edward.

”I guess I am…” John hade tvekat, men samtidigt önskat att brodern hade rätt. Han kanske bara hade blivit paranoid? Hur skulle någon kunna göra något mot Edward, som garanterat skulle springa ifrån dem utan problem?

Den kommande halvtimman hade John ändå vandrat omkring rastlöst i huset, samtidigt som den hemska känslan kylt ned honom mer och mer för var sekund som gick.

 

När klockan slagit nio hade Kevin rest sig upp och lagt en hand på sin yngre brors axel.

”I’ll go look for him. Call me if he gets back.” John hade bara kunnat nicka. Han vågade inte följa med, av rädsla att Edward skulle komma tillbaka och han själv inte skulle vara där. Samtidigt var han dödsskrajj för att Kevin skulle hitta tvillingen död i något dike någonstans.

 

Varje sekund kändes som en minut, varje minut som en timma. När ytterdörren öppnades fyrtio minuter senare hade han rusat nedför trappen och in i hallen, bara för att upptäcka att det var Kevin som kom hem.

Själv.

 

De tre dagarna hade sedan flutit ihop till en suddig dimma. Edward hade anmälts försvunnen. Polisen hade varit där, alla grät.

John hade mest suttit instängd på rummet, kurat upp sig i tvillingens säng. Han kunde inte fatta att det här hände på riktigt. Gipset* runt hans hand var fullklottrat med ord och mönster tvillingen hade målat dit. Han tittade på dem hela tiden. Tårarna verkade aldrig ta slut, och då han inte grät satt han mest stilla och kände sig helt apatiskt, totalt passiv till allt som hände omkring honom.

Inte heller hade han sovit mycket. De få gånger han slumrat till hade hans drömmar väckt honom igen. De var fyllda med blod, och de där fem männen.

 

Han hade ingen aning om hur länge han suttit på det där sättet och bara gått igenom händelseförloppet gång på gång på gång, men så hörde han steg i trappen.

Det knackade försiktigt, och sedan öppnades dörren.

 

 

 

 

 

* Jag har ingen aning om man gipsar händer, men jag orkar inte kolla upp det, så det får duga (a)


Kommentarer
Moa sa:

OMG, riktigt spännande, stackars John och stackars Edward :(

2011-07-30 @ 14:34:20
URL: http://swejedward.blogg.se/
Johanna sa:

OMG, MEEEEEER, MEEEEEEEEEEEEER!!!! Annars dör jag :c

2011-07-30 @ 16:58:41
URL: http://travcheyerna.blogg.se/
Anonym sa:

NEJ asså guud så bra!<3

2011-07-31 @ 16:38:04
Jedward-lover sa:

Ingenting får hända Edward!!!:´(

2011-08-11 @ 11:59:47

Hejsan! Du har hittat till en fanfiction-blogg om våra älskade tvillingar JOHN & EDWARD Grimes, aka JEDWARD. Här finns noveller skrivna ur alla möjliga vinklar, följetonger och korta, glada och sorgsna. Om ni vill kopiera något; gör det! Men länka tillbaka, och låt mig veta ;-)

Ni får hemskt gärna lämna en kommentar innan ni går <3

JEDHUGS & JEDKISSES



Ditt namn?
Spara uppgifter?

E-postadress (kommer inte att synas i kommentarsfältet)

Fyll gärna i din bloggadress (så att jag kan svara på din kommentar):

Vad har du på hjärtat? :)

Trackback
RSS 2.0