Nu ni! Part 4 är här också :D Tänkte att ni skulle få lite att läsa när jag inte kan skriva något (lär ha massor med färdiga delar i huvudet sedan, kommer att vara skriva som tar tid ;))..
I'm actually serious okay, jag skulle gått och lagt mig för typ två timmar sen, upp halvtidigt i mrgn (a) Gonatt people, glöm nu int o kommentera ;P
Love <3

---

UTAN DIG del 4

John stönade för sig själv. Det kändes som om han låg i en bubbelpool. Allt var varmt och luddigt, samtidigt som vissa punkter i hans kropp sved och brände som ett svagt mullrande. Nästan som i en bubbelpool, om man lyckades sätta sig vid ett av ”bubbelhålen”. Den stora skillnaden var att det inte var fullt med vuxna människor som sa åt honom att sitta stilla här. Han hörde bara en röst. Ett svagt mumlande, från någon han aldrig skulle ta miste på, fick honom att försöka bända upp ögonen.

Han kisade mot det vita ljuset. Ögonblicket efter var det inte vitt ljus. Han ryckte till och undrade om det var någon som satt en spegel framför hans ansikte bara för att jävlas, men insåg sedan att det faktiskt vad Edward. Broderns röst var överlycklig, lättad och tårdränkt på samma gång.

”John! Oh John, you’re awake! I was, like, so worried! Like come on, I’ve been like crying for hours, or like, I don’t know, whatever.”

I vanliga fall hade han inte de minsta problem med att följa tvillingens överspeedade ordföljd – han var ju själv likadan – men idag var ingen vanlig dag.

”Aoh, my head… Slow it down, Ed.” Han grimaserade och förde vänsterhanden mot huvudet, bara för att upptäcka att den var gipsad, eller nått liknande. Han hajjade till, och så kom minnesbilderna över honom. En flämtning undslapp honom, och genast var Edward där med sina miljarder ord igen. John höll avvärjande upp händerna och skakade på huvudet, men för att inte oroa sin bror mer försökte han uppträda som han brukade. Efter en snabb glimt på vänsterhanden visste han.

”Come on, why didn’t they make a peace sign of? I’m actually serious okay, it would’ve been, like so cool!”

 Edward nappade direkt, strålande glad över att hans bror verkade vara sig själv, om än en något blå och hoplappad själv. John behövde knappt säga något alls, han bröt bara av här och där med en kort, ofullständig mening för att bli avbruten igen. Bara för att få tvillingen att fortsätta prata.

Efter ett tag ebbade samtalet ut, men Edward såg inte ut att bli orolig igen. John vred försiktigt på huvudet och tittade ut genom fönstret. Solen såg ut att vara på väg upp. Han ryckte till och vände sig – aningens för snabbt – tillbaka till Edward.

”I’m actually serious okay, what day is it?”

”Wednesday…”

”Wednesday!?” Edward bara nickade åt hans chockade uppsyn. Han hade varit på middag med vännerna utan Edward i måndags, vilket betydde att han blivit (han rös, men tvingade sig själv att tänka ordet) attackerad under tisdagen.

”How long was I… gone?” Han svalde.

Edward såg plötsligt väldigt sliten ut. ”Like, half a day? A day? I don’t really know…”

John insåg att han var mer orolig för sin bror än sig själv. ”Have you eaten anything?”

”No.” Edward svarade på det där korta viset bara Edward kan. ”I drank a glass of water around, like, midnight. But who cares?”

John tittade en sekund på sin bror, mycket väl medveten om att han börjat prata som han gjorde förr, som om ingen brydde sig om honom. Han la sin friska högerhand på broderns axel. ”I care.” Edward log det där lilla Edwardsmilet – som ingen kunde låta bli att älska – och la båda sina händer över hans, i en gest som utåt såg väldigt oseriös ut. John visste, på bröders vis, att det låg mycket uppskattning bakom det, och log tillbaka.

”Go and, like, eat like, something! I won’t go anywhere, I promise.” Edward skakade på huvudet. Efter ytterligare ett par minuters övertalning fick han tvillingen att gå iväg. Det var ganska enkelt, upptäckte han. Han behövde bara säga att han var hungrig själv.

 

När brodern lämnat rummet slöt han ögonen. Han kände hur det där varma mörkret slöt sig om honom igen. Det var inte riktigt samma som förr, det var sömn, inte medvetslöshet, men det kändes fortfarande väldigt likt en bubbelpool.

Han hade alltid ogillat bubbelpooler.