When Jedward Went To Hogwarts (5)

Tjenare folket, det var ett tag sedan, lessen för det :-/
Här kommer i alla fall del fem av Hogwarts-thingy :) Har inte läst igenom den, så den kan vara lite muppad, men jag ska sova för en timma sedan xD
Fick inte med mitt awesome slut, så det kommer i en kort epilog så småningom ;)
Godnatt, ni som är kvar här får gärna lämna en liten kommentar, trots att jag har varit dum och inte skrivit :'*




5 True Gryffindor

Jullovet hade precis tagit sin början. Alla elever var på väg ut ur stora salen, några i hög fart, andra något långsammare. Tvillingarna hade – som alltid – tvingats sitta vid olika bord, men så fort folkmassan började tunnas ut hittade de tillbaka till varandra. De hade fortfarande inte bestämt en särskilt plats där de träffades så fort de fick, hamnade bara på samma ställe liksom så många gånger innan. De blev stående, axel mot axel, och betraktade sina klasskamrater försvinna ut igenom dörren.

   ”Ed, I- Are we really doing this?” John lutade sig närmare sin bror, mumlade i hans öra. Edward nickade bestämt, käkarna hårt spända.

   ”Isn’t it a… a bad idea? What if mum and dad…”

   “They’ve already said that it is okay. They understand.”

   “But…”

   “No, John. We’re doing this. Or would you rather…”

    “No! Don’t ever say that Edward, I would never…”

   “Then let’s go!” Edward grep tag kring sin brors handled och drog honom med sig, Inte för att det var några större problem att få den äldre tvillingen att lyda, Edward var mycket medveten om att John skulle, ville, detsamma som Edward själv.

   De hade snart förflyttat sig nästan hela vägen fram till dörren, Edward hela tiden steget före sin bror. Framför tvillingarna, vänd ifrån dem, stod skolans rektor. Det långa håret hängde nedför hans klädnad. Edward sneglade mot sin kopia, undrade ljudlöst vem av dem som skulle ta det första steget, säga det första ordet. John ryckte knappt märkbart på axlarna, lutade sig mot honom för mentalt stöd. Det var en underlig situation, förvirrande minst sagt. Aldrig brukade det vara John som sökte sig till Edward för stöd. Den yngre av dem visste mycket väl att han var tvillingens trygghet, lika mycket som tvillingen var hans. Men det brukade inte märkas. Inte såhär tydligt.

   Innan någon av dem vågat säga något tilltalade den mycket äldre trollkarlen dem, utan att på något sätt ha visat att han lagt märke till deras närvaro.

   ”Is there anything you want to tell me, boys? Or are you just going to stand there, pretending to be gargoyles?” Sakta vände han sig emot dem, sänkte ansiktet för att kunna titta dem i ögonen.

   ”We need to talk to you.” Efter ett par ögonblicks tystnad var det Edward som tog till orda. I ögonvrån såg han hur broderns blick föll till golvet. Nästan omedveten flätade han ihop tvillingens fingrar med sina egna.

   ”Yes?” Rektorn log mot dem, väntade tålmodigt. Edward särade på läpparna, men kunde inte riktigt komma sig för att uttala orden. Det var inte han som till slut fick ur sig informationen, det viktiga de behövde prata med Albus Dumbledore om.

   ”We’re not coming back.” John stirrade trotsigt in i professorns ögon, men hans hand kramade Edwards hårt, så hårt.

   ”Aah, I see. And why is that so?” Mannen knäppte händerna bakom ryggen och tippade huvudet bara en aning åt sidan. Ett roat leende ryckte i hans läppar då han kikade ned mot dem igenom sina halvmåneformade glasögon.

   ”We have to be together. This House-story, it’s not working. I can’t be in Slytherin when he’s in Gryffindor. It has to be the same; we have to be the same.”

   Edward nickade för att ge sin bror medhåll.

   ”And you would give up Hogwarts?”

   “I’d do anything.” John la en arm runt sin brors axlar. Edward log lyckligt mot honom, smög armen runt hans midja. Tvillingen vred ansiktet mot honom, smilade tillbaka.

   ”I won’t stop you, you know. I just want you two to realize that the Hat wasn’t that wrong. John, you are truly a Slytherin; you’d do anything to get what you want, even if it takes sacrifices. That is a good quality, may I say.”

   “Th- thanks?” John sneglade tveksamt mot Edward för att se om han förstått, men Edward var lika förvirrad av rektorn som sin bror. Han hängde inte med i ordföljden. Kanske var det för att han var nervös, han visste inte. Det han visste var att Dumbledore sagt åt hans bror att denne passade bra i sitt elevhem. Själv verkade Edward inte passa in någonstans. Han svalde hårt, överväldigad av olustiga tankar.

   ”Shouldn’t you be going now then? The Express won’t stay in Hogsmeade forever.”

   “Yeah, right. Come on Ed, let’s get going.” John drog tag i hans handled. ”Thank you, professor. Really, thanks.”

   “My pleasure, young boy.”

   Precis utanför porten till den stora salen stannade John upp.

   ”Right, I forgot. Armani was out when I packed all the stuff, I need to find her. Wait here, will you?”

   “Of course, John. Just hurry.” Edward skakade på huvudet åt sin bror då denne rusade iväg igenom korridoren.

   ”You know Edward, the Hat was right about you too.” Den yngre tvillingen hoppade till och snurrade runt då rektorns mullrande röst tilltalade honom. Han tittade på mannen med misstroende ögon, men sänkte sedan blicken.

   ”No it’s not. I’m not brave.” Olycklig, liten, ensam. Vars var John när han behövdes?

   ”Edward, to be brave is not to not be scared. Bravery is to be frightened, but still doing what is right for you. Just like you did a minute ago. You are a true Gryffindor, just like Godric Gryffindor himself.” En hand landade tungt och betryggande på pojkens axel. Edward vågade sig på att titta in igenom de halvcirkulära glasögonen. Han såg bara uppriktighet.

   ”Thank you, professor. For everything!” Edward höjde handen till ett avsked då tvillingen kom rusande med den brunvita katten i högsta hug och drog honom med sig. De båda pojkarna sprang sida vid sida. När de äntligen stannade upp vände sig Edward mot sin bror med ett leende på läpparna.

   ”Come on, John. Let’s go home.”


Kommentarer
Josefine sa:

OMG awesome! :D Har varit sjuk hela helgen och är fortfarande det, men det här made my day! :D

2012-02-07 @ 11:23:52
Fie sa:

God damn du är bra! Du kan verkligen skriva!!

2012-02-07 @ 14:44:41
URL: http://tokyodaylight.blogg.se/
:D sa:

Jättebra!!

2012-02-07 @ 17:19:28
Ida sa:

Yes! So cute :')

2012-02-09 @ 07:45:00
URL: http://allaboutnovels.blogg.se/

Hejsan! Du har hittat till en fanfiction-blogg om våra älskade tvillingar JOHN & EDWARD Grimes, aka JEDWARD. Här finns noveller skrivna ur alla möjliga vinklar, följetonger och korta, glada och sorgsna. Om ni vill kopiera något; gör det! Men länka tillbaka, och låt mig veta ;-)

Ni får hemskt gärna lämna en kommentar innan ni går <3

JEDHUGS & JEDKISSES



Ditt namn?
Spara uppgifter?

E-postadress (kommer inte att synas i kommentarsfältet)

Fyll gärna i din bloggadress (så att jag kan svara på din kommentar):

Vad har du på hjärtat? :)

Trackback
RSS 2.0