Birthdaystory

Det blev en novell i alla fall, kom på en idé jag tyckte om i morse (a)
Blev la en dag sen, men den utspelar sig i dag, så sprolla roll ;)
It sounds a bit twincest, men det är inte det.
Säg gärna vad ni tycker, konstruktiv kritik, vad som helst :*




BIRTHDAYSTORY

 

Det hade varit en hektisk dag. Fantastisk, men hektisk. De hade kastats från det ena till det andra, varit vakna över 48 timmar i sträck. Nu var klockan strax efter tre, måndag eftermiddag. John vandrade omkring i det nästintill folktomma vardagsrummet. Föräldrarna hade åkt till sina arbeten, Kevin hade väl åkt till sitt. Hundarna tittade in då och då, men stannade aldrig länge.

Presentpapper, fortfarande uppblåsta ballonger och kvarlevorna efter sprängda sådana, småskräp och snören låg överallt. Han plockade förstrött bland resterna efter gårdagens kalas, försökte ignorera känslan av att ögonlocken gång på gång föll igen. Det frestade, men han var fast besluten om att inte spränga de ballonger som var kvar. Edward hade slocknat på soffan, med Armani hopkurad vid bröstet, och John ville inte väcka dem.

Tjugo år och en dag. Var hade tiden tagit vägen? Det kändes som om det var i går som de klev upp på scenen i X-factor för första gången. Han slog sig ned i fåtöljen bredvid soffan och blickade ned på sin bror, som suckade djupt i sömnen.

Tjugo år, och en dag, tidigare hade de kommit till världen, tre månader för tidigt.

Tjugo år – och en dag – tidigare hade läkarna gett dem femtio procents chans att överleva. John hade svårt föreställa sig det, att de någonsin balanserat på kanten emellan liv och död på det sättet. Han hade svårt att föreställa sig själv som ett litet knyte i en kuvös. Särskilt hade han svårt att föreställa sig att han fått komma hem från sjukhuset en vecka innan brodern. Det var fortfarande det längsta han varit ifrån Edward, och han undrade vad han egentligen tyckt och tänkt om det.

Han tänkte tillbaka på de år som gått, på all skit de gått igenom. Ett leende ryckte i hans läppar då han tänkte på hur de aldrig gett upp. Det var bara den där gången då de bytt skola som tolvåringar, den tiden då ingenting fungerade. Lärarna tyckte inte om dem, klasskamraterna tyckte inte om dem. Men det var inte att ge upp, påminde han sig själv. Det var inte att anpassa sig. Det var att konstatera att något var tvunget att förändras. Förändring var inte alltid dåligt.

Eller, det var vad han försökte intala sig. Att de inte gett upp. Hur det egentligen varit mindes han inte riktigt. Kanske hade han förträngt det, men vad spelade det för roll?

De hade inte gett upp, och se hur långt de tagit sig. Hur många av de som gjort dem till åtlöje hade över 400.000 följare på twitter? Hur många av dem hade flera hundra tusen tjejer runt om i världen som skrek deras namn så fort de närmade sig? Hur många fick skitmycket pengar bara för att ha kul? Intemånga.

Nobody” mumlade han för sig själv, njöt ett tag av känslan av att vara en de framgångsrika. ”Ondskan” hade inte besegrat dem.

 

Ögonen drogs mot tvillingen igen. Kärleken han kände för brodern var obeskrivligt, det kunde omöjligt finnas något annat lika starkt. Han hade otroligt svårt att föreställa sig själv med någon annan människa, utan Edward. Det bara gick inte, de var menade att vara tillsammans. Det spelade ingen som helst roll var andra människor tyckte om honom, så länge han visste att han hade Edward vid sin sida. Tillsammans med tvillingen kunde han göra vad som helst. Ingenting var för jobbigt, ingenting var för pinsamt. Utan Edward var han inte samma person, han kunde aldrig vara säker på om det han gjorde var rätt när tvillingen inte fanns där för att bekräfta. Det var bevisat alltför många gånger att han inte var så självständigt, så självsäker, som Edward fick honom att verka, att vara.

John lutade sig över stolens armstöd. Han smekte varsamt broderns panna med fingrarnas baksida, puttade försiktigt luggen åt sidan. På något sätt var han tvungen att visa sin uppskattning, annars skulle hjärtat svämma över i detta ögonblick av vemod och nostalgi. Tonåren var över, borta för evigt, skulle aldrig komma igen. Samtidigt var han glad att han spenderat åren som han gjort. Om han fått göra om dem skulle han göra samma val om igen.

 

What are you doing?”

Edwards sömniga röst fick Johns ögon att åter dras mot brodern.

Oh. Sorry, I didn't mean to wake you up.” John flyttade handen från tvillingens huvud, log ursäktande mot honom.

No, no, no, it's okay, you can...” Käkarna öppnades på vid gavel då pojken i soffan gäspade. ”...keep going, if you want to.

John skrattade, men återgick till att pilla med broderns hår. Han hade en känsla av att han skulle somna om han bara satt stilla, utan att fokusera på något.

Happy twinteen birthday, John”

That was yesterday you know.

”Who cares?” Det hördes tydligt att den yngre av dem höll på att somna om. John kunde inte låta bli att flina.

”Well, I don't. Happy twinteen birthday Edward.”

Ännu en djup suck, på gränsen till sömn. ”I love you John.”

”Love you too.”

Och Armani spann nöjt i bakgrunden.


Kommentarer
j sa:

Åh, vad fint <3 :')

2011-10-17 @ 21:14:26
EbbaLouisee<3 sa:

Jag är i tårar :') Det är ju bara för fint!

Du skriver ju helt otroligt! Men det vet du nog redan ;) MASSA Jedhugs <3

2011-10-17 @ 21:58:41
URL: http://aboutmylife.devote.se/
:D sa:

Åh... jag grät nästan!

2011-10-18 @ 07:03:39
Anonym sa:

Älskar den! :D<3 Tänk att dom är tjugo år nu! ;O Happy Birthday twins!<3

2011-10-18 @ 16:31:39
<3 sa:

tårar. sjukt fint!

och sen undrar jag bara när del 15 kommer? :)

2011-10-18 @ 18:10:32
Ida sa:

Aw :')

2011-10-19 @ 20:34:03

Hejsan! Du har hittat till en fanfiction-blogg om våra älskade tvillingar JOHN & EDWARD Grimes, aka JEDWARD. Här finns noveller skrivna ur alla möjliga vinklar, följetonger och korta, glada och sorgsna. Om ni vill kopiera något; gör det! Men länka tillbaka, och låt mig veta ;-)

Ni får hemskt gärna lämna en kommentar innan ni går <3

JEDHUGS & JEDKISSES



Ditt namn?
Spara uppgifter?

E-postadress (kommer inte att synas i kommentarsfältet)

Fyll gärna i din bloggadress (så att jag kan svara på din kommentar):

Vad har du på hjärtat? :)

Trackback
RSS 2.0