six

Hans blick drogs mot en man som satt lutad mot ett järnstaket bara ett par meter bort. En sträng blod hade letat sig nedför dennes panna. Bilen stod i dikesrenen inte alltför långt borta. Bilen som kört på hans bror. Edward började hulka högljutt utan att kunna hindra sig själv. Aldrig hade han varit så rädd, så skräckslagen, i hela sitt liv. Han lutade sig framåt så långt som han tilläts, började skrika igen.

   ”Move! Move your idiot, move! Move John, you have to move!” Liam blickade skrämt mot honom, men annars fick hans ord ingen reaktion. Ambulanspersonalen skymde hans sikt och sedan var John plötsligt fastspänd på en bår. Edward slöt ögonen ett par sekunder och lät tårarna strömma fritt nedför kinderna. Det här hände inte.

   ”Edward, Edward listen to me.” Någon hade placerat sina händer på hans axlar, fick honom att öppna ögonen.

   ”He’ll be okay. No Edward, listen to me. They’ll fix him, I’m sure they will. We’ll take a car and follow the ambulance; we’ll be at the hospital just a few minutes after them. Alright?” Liam kramade hans axlar hårt, men budskapet var för fel för att det skulle nå fram.

   No, not alright! John has been hit by a car, a freaking car! It’s not alright, nothing is alright!

   Edward nickade svagt, men protesterade ändå när han blev inföst i bilen.