11^th December

“Back to life again, huh?” Kevin stod bredvid Edward, med en hand på sin lillebrors axel. Han log mot John, uppenbart lättad. Självklart var han lättad, vem skulle inte ha varit livrädd om en av deras syskon varit så nära att mista livet två gånger inom loppet av tio dagar? Deras föräldrar hade gått iväg för att äta något – efter att John försäkrat dem om att han inte skulle falla ihop i kramper och dö under den närmaste halvtimman. Edward hade vägrat gå någonstans, och det hade slutat med att Kevin hämtat upp mat åt dem alla.

”Yeah, I guess so. When’s the next concert Ed?” John tuggade frenetiskt i sig mer av maten, till synes omättlig. Hans bröder skrattade åt hans iver.

”Let’s slow it down a bit, ey John?” Kevin skakade roat på huvudet.

”Precisely, let’s start with a talkshow or something like that. Not so exhausting ...” Edward log sitt vanliga leendet, fick en lätt knuff i sidan av sin äldste bror.

”… for us.” John avslutade meningen med ett stort smile på läpparna.

25^th December

”John. John, wake up John. John, it’s Christmas.” Edward låg under det mjuka, frasiga täcket och blickade mot sin bror som sov i rummets andra säng. De var hemma i Irland och hade varit det de senaste dagarna. Denna gång hade de fått stanna ännu längre på sjukhuset och det hade gjorts hur många tester som helst. Inget hade visat annat än att allt var som det skulle. De skulle visserligen tillbaka på kontroll hur många gånger som helst de närmaste månaderna, men i alla fall. Än verkade allt ha gått väl. Slutet gott allting gott?

Konserter var inplanerade under slutet av januari – det var planerat att bland annat Sverige-touren skulle bli genomförd. Om det sedan skulle bli så eller inte fick tiden avgöra, men det var än så länge planen. Redan den 29:onde december hade de en talkshow inplanerad. Så som så många gånger tidigare skulle de medverka i The Late Late Show, en TV-show vars ledare de kom mycket väl överens med och som de tyckte om.

På sjukhuset hade de dessutom blivit kvar utan sin nyvunna vän Evy, som åkt hem med sin familj någon dag tidigare än dem. De hade lovat henne att komma och hälsa på innan året var slut och det var ett löfte de planerade att hålla. Faktiskt hade de redan bokat flygbiljetter.

”Morning…” John mumlade sömnigt in i kudden. “How are you awake before me?”

Edward flinade, men svarade inte. Bara för att det var ovanligt att han vaknade först betydde det väl inte att John alltid var den som väckte den andre?

”I always wake you up.” John svarade på hans tankar, eller ja, det verkade som det. Inte för att det var något ovanligt, de hade alltid haft en förmåga att tänka samma saker.

”Yeah yeah yeah, whatever. Merry Christmas, John.”

Tvillingen vände sig mot honom med sömnen hängande i ögonlocken och ett leende smygande på läpparna.

“Merry Christmas, Edward. Merry Christmas.”

@planetjedward

We wanna give a big shoutout to our friend Evy who lost the fight against cancer today Sleep tight little angel, you’ll be forever loved <3

28 January 2012