two

 Edward satt ensam på en högtalare bakom scenen. Han hade tappat bort både John och Liam, men det spelade inte så stor roll. Adrenalinet hade redan börjat pumpa igenom kroppen, och tvillingen skulle ändå hitta dit mycket snart. De skulle nämligen ut till publikens jubel en knapp halvtimma senare. Allting var redan fixat; håret stod på ända, slipsen var omsorgsfullt knuten. Han trummade med händerna på knäna, nynnade på en Jonas Brothers-låt. Blicken gled fram och tillbaka över folkvimlet. Kameramän, reportrar, fans och personal av olika slag vandrade innanför och utanför avspärrningarna.

   ”Edward, where’s John?” Liam dök upp bakom honom, synbart stressed. Inte för att det var något ovanligt, han lyckades alltid tappa bort dem, antingen en eller båda.

   ”Like, with you?” Han blinkade oskyldigt mot mannen, samtidigt som han försökte låta bli att skratta åt alla gånger de medvetet villat bort Liam. Och alla andra säkerhetsvakter också för den delen, lika roligt varje gång. Men just nu hade han faktiskt ingen aning, han hade verkligen trott att tvillingen var med Liam.

   ”I lost him… He escaped.”

   Edward blickade upp mot mannen, som kliade sig I bakhuvudet. Leendet på läpparna växte, men han lyckades fortfarande vara tyst.

   ”Sorry, but basically, I don’t know where he is. He’ll be here soon.” Han tvekade inte en sekund på att det han sa var sant. John kom alltid i tid, i alla fall till konserterna. I alla fall då de tappade bort varandra. Tillsammans var de lite dåligare på att passa tider, så mycket roligt kom alltid i vägen.

   Liam suckade. ”He’s probably with some girls somewhere.”

   Edward kunde bara nicka, självklart var John någonstans med fansen, vars skulle han annars vara?

   ”Don’t go anywhere Edward. Stay.” Liam pekade med ett bestämt finger på honom. Edward kunde inte låta bli att skratta, vad var han; en hund?

   Ändå nickade han lydigt, han skulle ingenstans.