Lucka 18

eighteen

9th December

“You can try, but you can never catch me!”

“Don’t be so sure ‘bout that. I’m coming to get you Edward!” John gjorde ett utfall mot sin bror, som med lätthet dansade undan. Hans tvilling skrattade och räckte ut tungan åt honom, vilket fick John att kasta sig framåt igen. Koordinationen hade nästintill återvänt, det var bara balansen som det var fel på. Det, i sin tur, var anledningen till att han när han än en gång misslyckades i försöket att brotta ned sin bror dråsade in i väggen. Som tur var lyckades han i alla fall undvika att slå i huvudet, men luften gick ur honom något.

    ”Could you please stop hurting yourself?” Edward himlade med ögonen åt honom, men lät bli att rusa fram. Istället avvaktade han, betraktade motvilligt. Det var till stor del för att John tillslut fått nog av att tvillingen hela tiden fick fnatt när han kraschade – vilket hände titt som tätt. Kanske hade Edward också förstått att John behövde få slå sig lite ibland. Det gjorde honom så irriterad när kroppen inte lydde, så ansträngningen för att lyckas blev ofta ännu mer seriös.

   “Baseokay*, like, no.” John ruskade på sig, tog ett djupt andetag och kisade sedan småfarligt mot sin bror. Han knuffade sig själv ifrån väggen och rusade mot sin bror. Edward tog ett skutt över sängen, men den här gången var det med mindre marginal än tidigare.

   ”John, you really suck at this, do you know that?”

   “Shut up Edward.”

   “Alright. You won’t catch me either way.”

   Bara ett par minuter senare var det dock precis vad John gjorde. Hans händer slöt sig kring tvillingens överarm och de störtade ned i en halvhård stol.

   ”I told you I would catch you!” John log triumferande.

   “Yeah, you did.” Edward log sitt alltid lika bedårande leende. John stirrade misstroget på honom.

   ”Crap. You let me win, didn’t you?”

   Edward skruvade på sig. “Maybe...”

   John suckade djupt och reste sig sedan. Han viftade uppmanande med händerna åt sin bror.

   ”Come on, one more time. And this time you’re not letting me catch you.”

   Tvillingen skrattade för sig själv och skakade på huvudet, men reste sig sedan.

   ”Alright. But this time, you’ll never get me.”

 

 

 

 

 

* Okej, så jag insåg nyligen att de/John hela tiden säger ”baseokay”… Tack youtube <3 xD


Kommentarer
Nelly sa:

=:)

2011-12-18 @ 03:19:23
Alva sa:

Jättebra! ;D

2011-12-18 @ 10:58:57
:D sa:

BRAAAAAAAAAAAAAA!!!

2011-12-18 @ 11:03:28
Jenka sa:

Vad betyder bazeokay?

2011-12-18 @ 11:51:15
URL: http://jenkaholmiz.blogg.se/
Carro sa:

Ahhhh, kan inte vänta tills imorgon! =:D



"Baseokay" haha, så kul och så sant! xD

2011-12-18 @ 12:01:59
URL: http://carolinehedqvist.blogg.se/

Hejsan! Du har hittat till en fanfiction-blogg om våra älskade tvillingar JOHN & EDWARD Grimes, aka JEDWARD. Här finns noveller skrivna ur alla möjliga vinklar, följetonger och korta, glada och sorgsna. Om ni vill kopiera något; gör det! Men länka tillbaka, och låt mig veta ;-)

Ni får hemskt gärna lämna en kommentar innan ni går <3

JEDHUGS & JEDKISSES



Ditt namn?
Spara uppgifter?

E-postadress (kommer inte att synas i kommentarsfältet)

Fyll gärna i din bloggadress (så att jag kan svara på din kommentar):

Vad har du på hjärtat? :)

Trackback
RSS 2.0