Lucka 15

4th December

Att öppna ögonen var förmodligen det svåraste John någonsin gjort I hela sitt liv. Ögonlocken kunde inte ha varit tyngre, fransarna var hopklistrade och det tog honom nästan en hel minut innan han lyckades fokusera blicken. Taket, som var det första han såg, var kritvitt, förutom en liten bit intill ett hörn där något skrapat bort färgen och avslöjat den cementgrå grunden. Han kunde inte dra sig tillminne varför han var där, men det var i o försig inte jätteovanligt; han hade en förmåga att vara förvirrade de första minuterarna om mornarna. John försökte svälja, men strupen var alldeles torr och det fick honom att hosta istället. Irriterat smackade han med läpparna, försökte med tankekraft tvinga tillbaka saliven till munhålan.

   Han lyfte ena handen för att klia sig i nacken, men slutade mitt i rörelsen. Obehaget spred sig igenom kroppen då han såg sladdarna som gick in i under armen; slangar med genomskinlig vätska som droppe för droppe letade sig in i hans kropp.

   ”What the…” Hostan övermannade honom igen, denna gång djupt nere i bröstet, vilket fick det att riva i halsen. ”… hell? What the hell?”

   Förbryllat skakandes på huvudet sneglade han mot sin andra arm, fortfarande osäker på vad som pågick. Han hajjade till, för istället för fler rör (vilket var vad han halvt om halvt förväntat sig) var Edward där. Hans bror låg med huvudet på Johns arm, ögonen slutna och läpparna mjukt särade. Trots att sömnen hade övermannat Edward låg det fortfarande en bekymrad rynka i hans panna. Det fick John att rynka ihop pannan även han. Han förstod inte mycket, och trots att han kände insikten komma krypande kunde han inte riktigt sätta fingret på det.

   Titt som tätt tog tvillingen ett djupt andetag, för att sedan blåsa ut den varma luften på hans handled. John rös.

   ”Stop it, Ed. It tickles!”

   Hans bror blinkade sömnigt, ruskade på sig. När tvillingen äntligen vred på huvudet för att titta på honom förändrades ansiktsuttrycket fort. Förvåning, misstro och sedan, tillsist, ren och skär glädje.

   ”John!”

   Och John hade aldrig sett sin bror lyckligare.


Kommentarer
Isabelle sa:

Naaaw vad gulligt! Längtar tills i morgon ^^ :3

2011-12-15 @ 08:24:50
Ida sa:

Naw :')

2011-12-15 @ 17:42:17
Anonym sa:

superbrrrrra!

2011-12-15 @ 17:51:09

Hejsan! Du har hittat till en fanfiction-blogg om våra älskade tvillingar JOHN & EDWARD Grimes, aka JEDWARD. Här finns noveller skrivna ur alla möjliga vinklar, följetonger och korta, glada och sorgsna. Om ni vill kopiera något; gör det! Men länka tillbaka, och låt mig veta ;-)

Ni får hemskt gärna lämna en kommentar innan ni går <3

JEDHUGS & JEDKISSES



Ditt namn?
Spara uppgifter?

E-postadress (kommer inte att synas i kommentarsfältet)

Fyll gärna i din bloggadress (så att jag kan svara på din kommentar):

Vad har du på hjärtat? :)

Trackback
RSS 2.0