one

1^th December

Känslan av att slå upp ögonen en morgon och inse att det bara var tjugofyra dagar kvar till julafton var lika magisk som alltid. Edward låg blickstilla i flera minuter och funderade på vart tiden hade tagit vägen. Var det inte alldeles nyss de fyllt tjugo? Eurovision, Bad Behavior-touren – hur kunde allt ha gått så fort?

De befann sig i Glasgow, Skottland. Efter lunch skulle de ha en stor konsert, men han var för sömnig för att vara upphetsad ännu. Det var trots allt många timmar kvar, han skulle ha gott om tid att tagga undertiden de fixade hår och make up. Han och John skulle som vanligt peppa varandra tills de i princip flög omkring. De skulle studsa omkring och få alla att tro att de var komplett galna, bara för att det var kul. De skulle hoppa på stället ända tills de fick kramp i vaderna och ännu längre.

I rummets andra säng låg John fortfarande och sov, det var alltså för tidigt för att stiga upp. Edward behövde inte titta på klockan för att veta det, John var den som brukade ha koll på när de skulle upp. Så han slöt ögonen och tillät sig själv att gäspa stort.

”Gravity won't hold us down tonight.” mumlade han för sig själv, med ett leende smygande på läpparna. Tröttheten övermannade honom, och han sjönk tillbaka in i drömmarnas land.

”Edward, come on, wake up! We need to go, like now.” John tog tag i påslakanets nederkant och drog av honom täcket. Edward muttrade kisande och vände sig 180 grader för att kunna dra tillbaka det. Istället fann han sig själv halvvägs ned på golvet – han måste ha kravlat långt ned på sängen under natten.

”Auh…” Han klagade halvhjärtat, kunde inte låta bli att flina åt sig själv. Klantigt. ”Okay, I’m up.”

”Outfit’s in the chair” John knuffade ned även hans ben från madrassen och satte sig därefter på sin egen säng för att vänta.