Här får ni ett till kapitel :)
Och nu ska jag ta och försöka laga designen, lämna ett litet ord där nere och gör mig glad :-*

Det blåser - 3

Edward stod i hotellrummet med pannan lutad mot den kalla rutan. Den häftiga vinden utanför slet i de få utplacerade träden, som stod i parken en bit bort. Regnet slog hårt mot fönstret, fick honom att rycka till då det då och då ökade i styrka för ett par ögonblick.

   Utan att ta blicken från skådespelet tilltalade han sin bror, delade sina tankar.

   ”The weather is awful. Our hair is going to get ruined!”

   “I know” Ett kort svar kom, bara som bekräftning på att den äldre hört honom, följt av en djup suck.

   Edward vred på huvudet och betraktade sin bror ett par sekunder. Tvillingen stod framför spegeln och rätade till jackan, slipsen, håret. Till skillnad från Edward verkade inte John synbart påverkad av vädrets makter, men titt som tätt bet han sig i läppen och blickade ut genom fönstret. Han var lika oroad han. Självklart var de oroliga; radion hade uppmanat alla att hålla sig inomhus. Liam hade försökt lugna dem med att konserten var inomhus, vilket förstås var sant. Mest var tvillingarna nog oroliga för fansen. De stod alltid hur länge som helst och väntade; utanför hotellet för att få träffa dem, utanför konserthuset för att få bra platser, utanför flygplatsen för att säga hej, för att säga hejdå. De var visserligen inte gigantiska i USA, än, men efter att ha vunnit Eurovision hade deras popularitet exploderat över i princip hela världen, och utvecklingen var fortfarande positiv. Konserten som skulle hållas ett par timmar senare, den var utsåld.

   Han pressade ned luggen över ansiktet och försökte nå topparna med läpparna. Det misslyckades; det nyklippta håret sträckte sin ned till näsan men vägrade vidröra hans tunga. Istället sprättade den tillbaka upp, då han lät händerna falla ned mot kroppen igen.

   ”Maybe we should’ve kept it flat.” Mumlade, mest för sig själv.

   ”No way! I don’t wanna have it flat. I’ll get like, all the hairspray in my eyes. Like… No way, okay. No way.” Quiffen vinglade på ett oroande sätt från sida till sida när John ruskade på huvudet. Edward lyfte ett finger och skulle påpeka det precis innan tvillingen greppade hårsprejsflaskan igen. Den yngre bestämde sig för att det ändå behövde understrykas.

   ”More hairspray, okay.”

   ”Yeah, I know, I’m on it.” Den äldre blickade åter in i spegeln, huvudet lätt lutat framåt, sprejflaskan i höjd med håret.

   ”Yeah, you don’t want your hair to, like, have a breakdown on stage okay. You don’t want that.” Edward hade helt lämnat världen utanför; hela hans uppmärksamhet var riktad mot brodern.

   ”It’s always your hair that falls to pieces, Edward, not mine, okay! My hair’s totally cool.” John muttrade den sista meningen. Om det var för att övertyga sig själv eller Edward, eller rent av för att trösta håret vad oklart, till och med för honom själv. Han fick bara ett skratt som svar. Edward duckade då locket till sprejen kom flygande åt hans håll. Den slog i fönster med en hård smäll, fick rutan att skallra.

   ”God John, take it easy! If I’d got that in my eyes, I’d be like bli…” Edward tystnade då det knackade, och hoppade upp på fötter för att öppna dörren. Han vred om låset och pressade ned handtaget. Dörren svängde upp, och där stod Liam med armarna korsade över bröstet.

   ”Are you trying to break the windows?”

   “No, John is trying to kill me!” I ögonvrån såg Edward hur brodern ryckte till och kastade en småsur blick åt hans håll. Han skickade ett busigt leende tillbaks, fick tvillingen att himla med ögonen och återgå till att försöka få håret att hålla. Liam skakade på huvudet även han.

   ”Seriously lads, the car’s ready, we have to leave. Why aren’t you done?”

   “I’m done…”

   “I can see that, but John isn’t.”

   Den äldre tvillingen stalled ned hårsprejen med overdriven kraft och vände sig mot dem. Ett nöjt, aningen trotsigt, leende spelade i hans ansikte.

   “Done!”

   ”Good! Let’s go, now.”

   De började gå mot utgången. När de passerade ett fönster, där regnet slog mot rutan med enorm kraft, kom Edward ihåg det ursprungliga dramat. Halvt förtvivlad utbrast han:

   “Our hair’s going to get ruined!”

   Liam suckade.

   “Edward, we’ve got umbrellas.”