Kapitel 1

Och vi är på rull igen :D
Jag får ta och presentera Det Blåser, en ny kategori, en ny följetong! Har ingen aning om hur lång den kommer bli (alltså verkligen, inte den minsta), men jag har en idé jag tycker om, och ett hyfsat händelseförlopp. Ibland lönar det sig att titta på tv.
Kommer inte lova att kommer komma ut delar titt som tätt, som det gjorde under Utan Dig. Jag har mycket i skolan, så inga löften. Men då och då kommer ni få en ny del i alla fall. Det händer visserligen inte så mycket just här, men ni som har hängt med ett tag vet att jag är ett stort fan av drama och hemska händelser ;-)
Stay tuned, nu kör vi!


Det Blåser - 1


Flygplanet gungade svagt i luftströmmarna, motorerna mullrade sövande. Redan hade redan pågått i timmar, men än var de långt ifrån framme. John satt med huvudet lutat mot ryggstödet, dåsade till lite då och då men kunde inte riktigt slappna av nog för att sova. Edward å andra sidan sov djupt och hade gjort det den senaste timmen. John funderade än en gång på att väcka sin bror, det var så tråkigt att vara vaken själv. Men tvillingen hade varit så trött den senaste veckan, och han ville verkligen inte vägra Edward möjligheten att få ta igen lite sömn.

   Istället vände han sig rastlöst om i sätet. Han blev hängande över stolsryggen, blickade ut över planets resterande passagerare. Det var ett litet flygplan, med bara deras crew inackorderade. Louis var med, för ovanlighetens skull. Men då skulle de också USA, och den mycket äldre mannen verkade väldigt mån om att göra reklam för dem. Han skulle säkert prata med några stora musiker, berätta om JEDWARD och försöka boka spelningar, signeringar, reklamfilmer, allt möjligt. Deras maneger satt och diskuterade lågmält med en av dansarna. De hade säkert hittat något väldigt intressant att diskutera. Kanske Simon Cowells dåliga musiksmak? Eller så diskuterade de One Direction nu igen. John fnös till, ett roat halvskratt, och fick en blick från Liam som han inte riktigt kunde tyda. Innan han hann fråga skakade mannen på huvudet och återgick till att försöka sova. Varför var alla så tråkiga?

   Flygturen skulle dessutom ta minst en halvtimma längre än förväntat. En flygvärdinna hade kommit in tidigare och informerat om att de skulle vara tvungna att ta en omväg för att slippa flyga igenom ett åskmoln. Hon hade också varit noga med att poängtera att det inte var något att oroa sig över, lite mer luftgropar än innan bara. Men det var inte heller någon som var det minsta orolig, det var de noga med att informera henne om. De hade flugit så mycket de senaste åren. De började vara vana vid det mesta.

   Det var inte så att John ville flyga in i ett blixtrande moln, men han var redan less på det här och nästan halva vägen återstod. Kunde de inte gena, bara lite?

   Med en djup suck lutade han huvudet bakåt igen och slöt ögonen. Dags att försöka döda lite tid.

 

”John… John, wake up. Joooohn, I’m bored! Wake up…” Sakta återvände den äldre tvillingen till nuet. Han hade slumrat till igen, uppenbarligen under längre tid än vad han hade förväntat. Det hade gått nästan fyrtio minuter insåg han, när han slängde en blick på klockan som satt uppe på väggen. Edward hade uppenbarligen vaknat till liv och bestämt sig för att det var slutvilat.

   ”How long have you been awake?” Han gäspade stort, ruskade försiktigt på sig för att få igång kroppen.

   ”Twenty-three minutes… No wait, twenty-four!” Edward ändrade sig fort när minutsiffran slog om från en femma till en sexa. Han verkade ha låtit bli att väcka sin bror så länge som möjligt. Den yngre log stort, duckade undan det lekfulla slag John måttat mot honom.

    ”You’re crazy…” John mumlade orden, smilade vänligt mot sin bror. Edward flinade tillbaka.

   Oh Edward, why are you so easy so fool? John fortsatte att le, trots den onda plan som började ta form i hans huvud. Något fick dock tvillingen att ana oråd. Kanske blev leendet lite för nöjt, på det där sättet som det alltför ofta blev då han planerade attacker? Han visste inte. Men Edward slutade le. Brodern lutade sig bort från honom, glodde misstänksamt på honom, frågade:

   ”What are you up to this time?”

   “Nothing.” Sedan kastade han sig över tvillingen, som tjöt till, väckte de flesta andra i planet.

   De brottades vilt, hysteriskt skrattandes då båda var lite för trötta, kittlade och nöp, i en salig blandning av sparkar, ninja-slag och fingerknäpp. Detta pågick i flera minuter, innan en viss person längre bak i planet lessnade.

   ”Lads… Lads!” Liam stod plötsligt bredvid dem med armarna korsade över bröstet, trummade irriterat med fingrarna mot överarmen. ”People are trying to sleep, could you please keep it down a bit?”

   Bröderna stannade upp och betraktade mannen som betraktade dem.

   ”Sorry Leem…” Edward log, det där leendet som nästan ingen kunde motstå. Det funkade även på Liam, precis som alltid. Liam himlade med ögonen. Det ryckte i hans mungipor.

   ”You look absolutely ridiculous, do you know that?” Han skakade ännu en gång på huvudet åt de identiska pojkarna. John låg nedkilad emellan deras två stolar och sätena framför. En av hans skor låg på andra sidan planet, tillsammans med Edwards. Hans ena hand höll fortfarande krampaktigt tag i Edwards tröja.

   Tvillingen satt på knä på stolen närmast fönstret. Skinny-jeansen stramade obehagligt på vissa ställen, inget han märkt av i stridens hetta men ganska obehagligt just nu. Han hade en hand pressade mot broderns bröstkorg för att, om möjligt, hindra denne från att ta sig tillbaka upp. För en gångs skull verkade den yngre tvillingen ha övertaget.

   John mötte Edwards blick, och de började båda skratta våldsamt  åt den märkliga scenen.

Edward lyckades till slut få fram orden, kippandes efter luft igen, men då hade Liam redan gett upp och gått tillbaka till sina hörlurar.

   ”Yeah, we know!”


Kommentarer
Carro sa:

Jawesome, som alltid! Alltså, varenda gång jag ser ett nytt inlägg från "Jedfiction" på bloglovin så typ tjuter jag till för att jag blir så glad, även fast jag sitter i skolan.. ;) Men dina noveller är så jepic och jag älskar dom, sluta aldrig skriva dom, haha! ;)

2012-02-25 @ 19:07:26
URL: http://carolinehedqvist.blogg.se/
:D sa:

Jedastic!

2012-02-25 @ 20:43:48
Alva sa:

Ofc awesome! ;)

2012-02-25 @ 21:49:53
Fie sa:

Jättebra skrivet! Längtar tills nästa del! ;)

2012-02-25 @ 22:17:59
URL: http://tokyodaylight.blogg.se/
Alice sa:

Jepic as always!Men är lite orolig för de hemska händelserna som jag antar snart kommer! ^^

2012-02-26 @ 12:44:13
Josefine sa:

Awesome! :D älskar verkligen allt du skriver!

2012-02-26 @ 21:07:12

Hejsan! Du har hittat till en fanfiction-blogg om våra älskade tvillingar JOHN & EDWARD Grimes, aka JEDWARD. Här finns noveller skrivna ur alla möjliga vinklar, följetonger och korta, glada och sorgsna. Om ni vill kopiera något; gör det! Men länka tillbaka, och låt mig veta ;-)

Ni får hemskt gärna lämna en kommentar innan ni går <3

JEDHUGS & JEDKISSES



Ditt namn?
Spara uppgifter?

E-postadress (kommer inte att synas i kommentarsfältet)

Fyll gärna i din bloggadress (så att jag kan svara på din kommentar):

Vad har du på hjärtat? :)

Trackback
RSS 2.0