When Jedward Went To Hogwarts (2)

Det här är fortfarande rätt fult...
... särskilt med tanke på att de inte längre än 91:or, utan i Harrys generation. Bara för att jag ville ha med Weasley tvillingarna också ^w^
Sitter annars och jobbar på julkalendern (det blidde vila idag :-/), jag har faktiskt kommit på något vettigt nu :D




(2) My house, your house


Johns nävar knöts hårt, och om inte professor McGonagall hade lyft hatten från hans huvud direkt hade han nog kastat den i golvet. Och hoppat på den. Han mötte Edwards blick en sista gång innan han med sänk huvud satte sig bredvid sina nya kamrater. Edward kunde inte låta bli att stirra efter honom, med munnen halvöppen av chock. Det här var inte klokt! Var det meningen att han skulle spendera den närmaste terminen utan sin bror? Det var omöjligt, han skulle aldrig klara av det. Inte heller John skulle stå ut med det. Och vad betydde det att John hade hamnat i Slytherin? Efter vad han hört på tåget var Slytherin det elevhemmet man inte ville hamna i. Han hade trott att de skulle få problem med Slytherineleverna. Vad han förstått så hade dessa problem med mugglarfödda, sådana som han och John.

   De rödhåriga tvillingarna såg på honom med något som verkade vara medlidande. Den brunhåriga flickan som blivit i placerad i Gryffindor precis innan honom klappade honom lite fort på handen. Han tittade förvånat på henne, och drog sedan generat åt sig handen. Han ville inte ha någons medlidande, han ville ha sin bror. Det var allt han kunde tänka på. Han lade knappt märke till att sorteringen tog slut. Inte heller reflekterade han över att alla blev tysta och glodde på pojken med blixtärret i pannan, som slog sig ned bredvid den brunhåriga flickan. En pojke med rött hår slog sig ned bredvid Edward, uppenbarligen släkt med tvillingarna för de började direkt retas med denne. Edward kom hela tiden på sig själv med att vända sig om mot Slytherinbordet, men inte en enda gång tittade John upp mot honom. Istället satt hans tvilling hela tiden med huvudet djupt ned under axelhöjd, och Edward kunde se att han knappt petat i maten. Det hade inte Edward själv gjort heller. Allt eftersom att festen pågick gick det upp för honom att han kanske kunde prata med professorn, hon som uppenbarligen var föreståndare för hans elevhem. Hans eget, som i Edwards och inte Johns.

   Men han fick aldrig tillfälle att tala med henne. Inte heller fick han lov att prata med John. När festen tog slut reste sig alla plötsligt och lustigt, och han blev föst uppför en massa rörliga trappor, fram till ett porträtt med en tjock tant. Hela tiden försökte han vända, hela tiden sökte han med blicken i hopp om att Slytherineleverna skulle vara på väg åt samma håll. Kanske skulle han kunna smita in ibland dem i sådana fall? Han brydde sig egentligen inte om vilket hus han hamnade i, så länge han fick vara med John. När de var på väg uppför trapporna insåg han att John hade försvunnit åt något annat håll. Han insåg att han skulle få spendera natten själv, vilket inte hänt på många, många år. Han slog armarna om sig själv och följde efter alla sina nya klasskamrater in igenom öppningen bakom tavlan, utan att ha någon aning om vad lösenordet egentligen var.

   Hela kvällen diskuterade förstaårseleverna, om husindelningen, varandra, allt möjligt. Mest diskuterade de denne Harry Potter. Namnet sa inte Edward någonting, och han brydde sig inte om att ta reda på vem pojken egentligen var. Istället satt han hopkrupen i ett hörn, med knäna uppdragna till hakan. Det enda som bröt igenom hans tankar var då någon sa något om hur dåligt, Slytherin var, hur onda de var. Han vägrade tro på det, det kunde inte vara sant. Han kände sin bror utan och innan, John var inte ond. En ensam tår rullade nedför hans kind.

   Edward reagerade inte heller på att det började bli sent, inte på att allt fler elever droppade av för att gå till sängs. Tillslut var han nästintill ensam kvar. Några enstaka äldre elever satt och pratade kring ett bord i andra änden av rummet. Då han lyfte blicken och tittade som omkring för första gången på länge, fick han se de två rödhåriga tvillingarna komma gående emot honom. Av någon anledning fick synen av dem honom att känna sig ännu mer ensam. De satte sig på varsin sida om honom. Han till vänster presenterade sig som Fred, den andre som George.

   ”I’m Edward” Han kände sig tvungen att svara, men det blev mest ett mummel.

   ”You know Edward, not all Slytherins are evil purebloods.”

   “That’s right; there are actually some really nice people there.” En av dem – han hade redan glömt vem som var vem – knuffade honom försiktigt i sidan. Trots att han förstod att de försökte trösta honom fick det honom inte att må bättre. Vad spelade det för roll att John var i Slytherin? Det skulle ha varit lika hemskt ifall han hamnat i Hufflepuff, eller Ravenclaw. Med ens glömde han bort att vara blyg, han var helt enkelt för uppskakad.

   ”It’s not that, it’s just… I don’t want to be alone. He’s always here, with me, and I need him to be. And now he’s not. I’m not brave without John.”

   De rödhåriga pojkarna tittade på varandra över hans huvud, och trots att han var upprörd och kände sig övergiven kunde han inte lägga till att de inte förstod hur det kändes – det måste de helt enkelt göra.

   ”It’ll be alright, you’ll see. You two will have classes together, and all that stuff”

   “You’ll be fine, and John too.”

   Edward skakade bestämt på huvudet.

   “I not so sure about that.”


Kommentarer
:D sa:

Jättebra!!

2011-11-14 @ 18:03:02
Ida sa:

Jag kan se hur små dom är framför mig :') så gulliga <3

2011-11-14 @ 18:09:37
Alva sa:

=( så synd om Edward och synd om John men ändå jätte bra saga! ;D

2011-11-14 @ 18:35:08

Hejsan! Du har hittat till en fanfiction-blogg om våra älskade tvillingar JOHN & EDWARD Grimes, aka JEDWARD. Här finns noveller skrivna ur alla möjliga vinklar, följetonger och korta, glada och sorgsna. Om ni vill kopiera något; gör det! Men länka tillbaka, och låt mig veta ;-)

Ni får hemskt gärna lämna en kommentar innan ni går <3

JEDHUGS & JEDKISSES



Ditt namn?
Spara uppgifter?

E-postadress (kommer inte att synas i kommentarsfältet)

Fyll gärna i din bloggadress (så att jag kan svara på din kommentar):

Vad har du på hjärtat? :)

Trackback
RSS 2.0