Part 10

Kolla, en till del! :D
Känns grymt kul att få skriva tvåsiffrigt i rubrikrutan, den börjar ju bli lång! Undra hur lång den skulle bli och jag la ihop alla... mer än 10 A4 iaf, varje är minst en sida lång så (a)
Börjar nog på nästa del direkt, ska bara ta en liten paus och vila hjärnan ;) Och, till min (och er?) glädje så kan jag meddela att inspirationen är tillbaka :D Det var bara åtta som var grymt jobbig, hehe :P
Kramar på alla er som läser (kan också meddela att idag att idag är det rekord på antal sidvisningar sedan bloggen startade, och dagen är ju inte slut än 8] Unika besökare fortfarande typ tio ifrån, men helt ärligt, så länge det är någon som läser över huvud taget så spelar det ingen roll om det är 5 eller förti ;D)!
Glöm inte att kommentera bara ;P<3

 



UTAN DIG del 10



”Go away, go away, go away.” John muttrade för sig själv då Liam steg in i rummet. Mannen drog på munnen i en grimas och gav honom en sorgsen blick.

”John…” Liam tittade sig omkring i rummet, knuffade ned en hög med kläder från en stol och ställde stolen bak och fram framför John. Han satte sig på stolen och vilade armarna på ryggstödet.

”What?” Ordet blev mycket hårdare än John hade tänkt sig, men han gav ändå mannen en irriterad blick. Den skulle i alla fall föreställa irriterad, men han hade ingen aning om han lyckats eller ej. Varför var han här? John visste redan att allt som varit inplanerat var avbokat eller flyttat. Det var ändå ingen som var intresserad av bara ett J, och utan Edward blev det inget JEDWARD. Visserligen var han ganska duktig på att kalla sig själv både John och Edward – det hände titt som tätt, särskilt då hans tvilling inte riktigt ville säga samma sak samtidigt som han – men nej, det fungerade verkligen inte.

 

Liam suckade och skakade på huvudet. ”What are you doing John? Your parent are freaking out, do you understand that?”

John frustade, men vek undan med blicken. ”Why wouldn’t they? Edward’s…”

”It’s not Edward, you silly boy. Or, not just him at least.” Liam suckade djupt igen och gnuggade näsroten mellan tummen och pekfingret. John gav honom en trött blick, inte skulle väl människan börja tjata om John själv nu? Det spelade ju ingen roll vad han gjorde, allt som betydde något var att hitta Edward och… Liam avbröt hans tankar.

”They’re freaking out because of you.”

”They really like, shouldn’t be! I mean, like come on, they should be like totally worried about Edward!” Han kände hur rösten brast, och upptäckte att han skrek. Människorna som förut mumlat där nere hade tystnat, och han kunde höra hur någon av hundarna oroligt nosade längs dörrkarmen.

”They are! But they can’t put all of their attention on Edward, because you’re not eating, not sleeping!” John stirrade chockat på Liam. Mannen hade aldrig skrikit åt honom på det sättet förut. Visst, han och Edward hade en förmåga att reta gallfeber på Liam, men aldrig på det här sättet.

”You’re barely even breathing.” Liam hade sänkt rösten igen – han talade till och med tystare än vanligt – men det låg en helt annan intensitet i orden. ”They can’t focus on only Edward, because you’re their son too, and…” Mannen verkade inte riktigt finna de rätta orden.

”But I can’t just walk around and like, pretend like everything’s okay!” Johns röst darrade, och han kände hur tårarna hotade att rinna över igen. ”I can’t eat, I’m not hungry at all. I can’t breathe properly, there’s too much space.  I can’t sleep. The nightmares are killing me, and I can’t wake Edward up at night, ‘cause he is not here!” Nu skrek han igen, men John varken orkade eller ville bry sig.

“I don’t even know if he’s alive or not, and… and…” Det blev för mycket. John gömde ansiktet i händerna och snyftade högljutt. Han skulle ge upp exakt vad som helst för att få tillbaka brodern. Vad som helst. Om Edward var död… Han visste att han själv inte skulle överleva det. Inte en chans.

”John… It’ll be all right.” Liam la en hand på hans axel, men det sorgsna i hans röst fick bara John att hulka ännu värre.
”What if he doesn’t come back? Leem, I can’t live without him, I can’t function! I really can’t, Leem.”

”He will.”

”But what if?”

”There is no ’What if?’. He will come back.”

Då John började snyfta våldsamt igen la Liam armarna runt honom. Han kunde inte dra sig till minnes att mannen någonsin kramat om honom. De var båda för ”vuxna” för det.

Men i just den här stunden brydde han sig inte över huvud taget. Det kändes tryggt, på något vis, och även om det inte tröstade över huvud taget att veta att han själv var trygg med inte tvillingen, så fick det gråten att lugna ned sig en aning. Han kunde höra mannens darrande andhämtning bredvid sitt öra, och förstod att han var mycket, mycket mer oroad och rädd än han verkade.

 

John hade ingen aning om hur länge de satt stilla på golvet i hans och Edwards rum. Efter hur-länge-det-nu-var släppte Liam taget om honom och flyttade vänsterhanden till hans axel igen.

”It will be all right. Just, help your parents just a tiny bit, okay?”

John nickade. Hans ögon var rödgråtna, han vågade inte ens försöka sig på att använda rösten. Då Liam reste sig gjorde John detsamma.

När de kom ned för trappen kände han allas – hans mammas, hans pappas och Kevins – blickar på sig. Han förstod att han såg förskräcklig ut, röda, svullna ögon, gipsad, blåslagen och omplåstrad. Han tittade inte på dem, utan passerade bara. Han gick rakt in i köket och hällde upp en skål med flingor och vatten.

Det smakade ingenting, och maten växte i munnen på honom, men han tuggade och svalde. Hans kropp borde ha varit utsvulten, men inget som liknade hunger blev mättat. Känslan bara fortsatte att slita honom, och kylan var kvar.

Men fanns det någonting som hjälpte det minsta i försöken att hitta brodern skulle han göra det.

Vad som helst.


Kommentarer
Moa sa:

Riktigt riktigt bra, allt känns så verkligt! Denna är verkligen beroendeframkallande!



(Bara så du vet så fungerar inte länken som du kommenterar med, eftersom att det står Http://:jedficition.blogg.se :P Tänkte bara att jag kunde säga det :D )

2011-07-30 @ 21:40:48
URL: http://swejedward.blogg.se/
Fanny sa:

Typ, opps? Thnx :)

2011-07-30 @ 21:47:54
URL: http://jedfiction.blogg.se/
Hanna sa:

heeej hej jag e en ny läsare sen idag och jag vill bara säga att jag har till och med skrivit ut den så att jag har den på papper ^^ otroligt bra :D fortsätt skriv :D

2011-07-30 @ 23:05:30
URL: http://hannabodell.bloggplatsen.se

Hejsan! Du har hittat till en fanfiction-blogg om våra älskade tvillingar JOHN & EDWARD Grimes, aka JEDWARD. Här finns noveller skrivna ur alla möjliga vinklar, följetonger och korta, glada och sorgsna. Om ni vill kopiera något; gör det! Men länka tillbaka, och låt mig veta ;-)

Ni får hemskt gärna lämna en kommentar innan ni går <3

JEDHUGS & JEDKISSES



Ditt namn?
Spara uppgifter?

E-postadress (kommer inte att synas i kommentarsfältet)

Fyll gärna i din bloggadress (så att jag kan svara på din kommentar):

Vad har du på hjärtat? :)

Trackback
RSS 2.0