Mohahaha, ni blidde inte av med mig *evil laugh*
Det blev alltså ingen epilog än, utan ännu en del, och nu har jag en till som ligger och nafsar i bakhuvudet ^^, Hoppas att ni inte har något emot att det bara blir beskrivningar av hur de försöker återgå till deras "normala" liv igen, för det är vad som lär komma ;) Jag tänker nog inte hitta på mer jävligheter (hmm, hittade jag just på ett nytt ord? xD) mot dem, inget alltför allvarligt. Känner mig nämnligen nog hemsk redan Oo'
Kramar, lämna en kommentar innan ni sticker.
Gonatt <3

UTAN DIG del 21

”I’m John…”

”I’m Edward…”

”And together we are; JEDWARD!”

Det tog längre tid än vanligt för talkshow ledaren att få ned dem i soffan. De hann med att springa flera varv runt i rummet, välta omkull möbeln de var menade att sitta i och hjula x antal gånger innan mannen resolut grep tag i deras armar. Edward slet sig lös direkt, kastade i smyg en skrämd blick på mannen och satte sig fort ned. Han klarade inte av att folk höll fast honom, inte nu längre.

Varje gång de var ute på stan, eller var som helst egentligen, och fansen kom springande emot dem tog han skydd bakom John. På ett diskret sätt, självklart, men ändå. Nog visste han att det inte skulle hända igen, särskilt inte då han var bland de som avgudade honom. Trots att han var mycket medveten om det fann han det obehagligt när alla dessa människor började rycka i honom. Det var en konstig mix av känslor, då han samtidigt blev lika överlycklig varje gång.

John följde hans exempel, satte sig så nära brodern att de i princip satt omlott. Han la en beskyddande arm över tvillingens axlar, något som blivit en vana de senaste veckorna. Edward pillade in sin högerarm bakom John rygg.

De lyckades hålla sig tysta länge nog för att mannen skulle hinna börja ställa frågor. Självklart började han med den biten de helst av allt ville glömma.

”So guys, we haven’t seen you in a couple of weeks. What happened?”

”I’m actually serious okay, we’ve had like, the two like worst weeks of our life, and like…”

”Yeah, it’s been like full on crazy, like this total nightmare in two whole weeks!” Edward gestikulerade vilt med den fria handen, precis som han brukade. John reagerade inte på att han blev avbruten, skickade inga småsura blickar åt tvillingens håll. Han hade helt slutat upp med det, då inget gjorde honom gladare än påminnelserna om att hans spegelbild faktiskt satt precis bredvid honom.

”Like so not cool!”

Edward nickade instämmande. ”Really, really not cool at all.”

Mannen gav dem att leende. Tvillingarnas tränade ögon kunde se otåligheten under den vänliga masken, men som vanligt valde de att låssas som ingenting. ”But guys, what did really happen?”

Pojkarna bytte en snabb blick i totalt samförstånd.

”We’re not allowed to talk about it.”

John ryckte på axlarna i något som skulle föreställa en beklagande gest. ”Yeah, Leem told us not to.”

Mannen skrattade hjärtligt. ”Of course not. I just thought, since when do Jedward what they are told to do?”

John lät flinade, osäker på exakt vad han borde svara. Det var väl uppenbart att snubben ville få dem att snacka, men de hade kommit överens om att lyda order. Liam hade sagt att det var viktigt, och ingen av tvillingarna protesterade. Upplevelsen kändes väldigt privat, och de ville egentligen bara att den skulle försvinna. Nog förstod de att det skulle tas upp gång på gång på gång och återigen, men önska kan man alltid.

Edward tog tag i situationen, styrde upp den och bytte ämne på det smidiga Edwardbörjarprataomrandomgrejjermittiallt-sättet.

”We really do listen to what Leem tells us, ‘cause he’s like our surrogate mum, where ever we go he goes. Everybody’s like asking if it’s chill to travel all around the world without your parents, or like if we don’t miss having our mum doing stuff for us. But that’s really not a problem, ‘cause we’ve got Leem, and he’s like our extra mum.”

John kunde inte låta bli att luta huvudet bakåt. Hans kluckande skratt fick tvillingen att kasta en road blick åt hans håll. John rätade på sig och flinade. Han var mycket medveten om att Edward visste precis vad han gjorde. Det var inte så att brodern bara bytte ämne utan anledning, som alla verkade tro att han alltid gjorde. John förstod mycket väl att Edward än en gång hade trixat dem ur en position där de inte ville vara, utan att någon trodde att det var annat än Edwards alltför dåliga fokus.

Mannen gav upp för tillfället och började fråga ut dem om kommande spelningar och signeringar istället. Det var ett ämne som de mycket hellre pratade om.